Rotarys historia börjar den 23 februari 1905. För att riktigt förstå bakgrund till Rotarys tillkomst måste man emellertid gå ytterligare några år tillbaka i tiden och se närmare på grundaren, Paul P Harris, hans barndom och uppväxttid samt åren före 1905.

Grundaren Paul Harris

Paul Harris föddes 1868 i den lilla staden Radien i Wisconsin vid stranden av Michigan. Hans barndom blev ganska orolig. När han var tre år, gjorde hans far konkurs. Familjen splittrades, och Paul och hans två år äldre bror Cecil togs om hand av farföräldrarna och flyttade till dem i Wallingford i Vermont. Farfadern var lantbrukare och lanthandlare och en betrodd man i den lilla staden. Här fick Paul en uppfostran som skulle sätta sin prägel på honom för hela livet. Farföräldrarna var djupt religiösa med klart uppsatta normer, hur en riktig människa skulle leva. Präglat av dessa normer blev Pauls liv dock samtidigt ett liv i frihet i en vacker och fridfull del av Amerika, som också starkt påverkade honom.

Paul började skolan i Wallingford, och då farföräldrarna märkte, att han hade gott läshuvud, fick han fortsätta sina studier. 23 år gammal tog han 1891 sin juridiska examen vid University of Iowa. Han stod då åter vid ett vägskäl, där det skulle visa sig, att han gick sina egna vägar. En av hans professorer gav de unga nyutexaminerade rådet: "Lär er något om livet, innan ni går ut i förvärvslivet och försöker hjälpa människor i en tillvaro, som ni just nu vet så litet om." Paul tog rådet ad notam. Han gav sig ut på fem vandringsår, sökte anställningar för sin försörjning - han hade ingen ekonomi att falla tillbaka på - som russinpackare på en fruktfarm, som skådespelare, som tidningsman, som cowboy, som nattportier och mycket annat. Han tog i ett par omgångar hyra på lastfartyg med boskap över Atlanten till England för att få se en ny del av världen.

Flyttade till Chicago

När vandringstiden var över, kom han 1896 till Chicago "för att hänga upp min skylt", som han själv sade, d v s för att starta en verksamhet som advokat. Chicago var då en stad präglad av depression. En mängd affärslokaler och bostäder stod tomma. Oärlighet och korruption hörde till ordningen för dagen. Det var inte lätt att under sådana omständigheter starta en advokatbyrå, i synnerhet med den inställningen till livet och den bakgrunden som Paul hade från uppväxtåren med bestämda religiösa och moraliska normer.

Han var emellertid inte ensam om att känna sig desorienterad i den hårda miljön i Chicago. En kväll i februari 1905, närmare bestämt den 23, bjöd han in tre likasinnade vänner till sitt kontor, och man beslöt att bilda en klubb för att stödja varandra. De tre andra var kolhandlaren Silvester Schiele,gruvingenjören Gustavus E Loehr och skräddaren Hiram Shorey. Den lilla klubben växte snabbt, men man höll styvt på att det skulle finnas endast en företrädare för varje yrke. Man roterade mellan varandras arbetsplatser med sammanträdena, och så uppstod namnet Rotary.

Paul Harris hade själv ingen funktion i den unga klubben under de båda första åren, även om han låg bakom dess organisation, men tredje året valdes han till president, och då satte han upp tre mål, nämligen att få in ytterligare medlemmar i klubben, att skapa liknande klubbar i andra städer och att få i gång samhällstjänst som en viktig aktivitet. Den första tiden hade klubbens syfte varit dels att föra samman likasinnade för att bättre stå emot det hårda livet i Chicago, dels att stödja varandra i yrkesverksamheten, så att klubbens medlemmar åtminstone t ex köpte sitt kol hos kolhandlaren, sydde sin kostym hos skräddaren etc. Nu när klubben nått en större omfattning, ansåg Paul tiden mogen för nästa steg. Man skulle tjäna inte bara varandra utan även det samhälle där man levde. Detta var något helt nytt i en stad av Chicagos karaktär, där man dittills bara tänkt på sig själv och där blotta tanken på att man oegennyttigt skulle tjäna någon annan var helt främmande. Så tog det första objektet i samhällstjänsten form i det att man uppförde en offentlig toalett, som överlämnades till staden, en fullständig innovation!

Paul lyckades även med sitt andra mål. 1908 bildades klubb nr 2, i San Francisco. Så var då även den yttre utvecklingen i gång, dock efter hårt arbete. Paul hade föga hjälp av kamraterna i Chicago-klubben, som tyckte att det räckte med denna enda klubb där. Det dröjde ända till 1972, innan Chicago fick sin andra klubb, O'Hare. Det fanns för många "tvivlande Thomasar", som Paul själv sagt. Då gäller det bara att göra det Thomas tvivlare på och på det viset övertyga honom. Därför arbetade han själv intensivt med alla de kontakter han fått under sina år vid universiteten och under sina vandringsår.

Rotary blir internationellt

1909 tillkom ytterligare 4 klubbar i USA, och 1910 blev Rotary internationellt genom att en klubb bildades i Winnipeg i Canada. Samma år hälls den första årskongressen, i Chicago, då det i allt fanns 16 klubbar med 1500 medlemmar. Ett knappt 100-tal rotarianer deltog i denna första kongress, då Paul Harris valdes till organisationens första president och Chesley "Ches" Perry tilldess första sekreterare. Om honom har Paul sagt, att om han själv av somliga sagts vara Rotarys arkitekt, var Ches dess byggmästare. Ches kom att stå kvar som sekreterare, sedermera generalsekreterare, i Rotary International ända till 1942.

1911 togs steget över Atlanten genom tillkomsten av klubbar i Dublin och Belfast på Irland och i London. Samma år startades en gemensam tidskrift, The National Rotarian, som följande år fick sitt nuvarande namn The Rotarian. Nu prägladesävenmottona "Service above self" och "He profits most who serves best".

Paul Harris var president två år i Rotary International, 1910-12. Efter 1912 har presidenterna tjänstgjort endast ett år vardera.

Första världskriget stoppade utbredningen till nya länder, om man undantar Kuba, där en klubb bildades 1916 i Havanna, vilken sedan upphört liksom övriga klubbar där. Tillväxten i redan etablerade länder fortsatte emellertid, så att man efter krigets slut kommit upp till 500 klubbar med 45 000 medlemmar. Nu fortsatte även utbredningen till nya länder och kontinenter: 1919 Filippinerna och Argentina, 1920 Japan, 1921 Frankrike, Australien, Nya Zeeland och Spanien. Rotary förbjöds i Spanien under Franco-regimen. Sedan gick utvecklingen i rask takt fram till andra världskriget, vid vars början det fanns närmare 5 000 klubbar med över 200 000 rotarianer i 77 länder. Andra världskriget innebar ett nytt stopp i utbredningen till nya länder, och även den interna utvecklingen bromsades upp. Tio länder i Östeuropa försvann ur Rotary under andra världskriget, nu bakom järnridån, förutom de temporärt uteslutna Tyskland och Spanien. Däremot gjorde rotaryklubbar i andra krigshärjade länder uppmärksammade insatser på hemmafronten.

Central- och Östeuropa  igen med i rotaryrörelsen

Efter de dramatiska politiska förändringarna i Central- och Östeuropa under 1989, särskilt dess andra hälft, har i dessa områden Rotary kunnat återvända till alla de länder och stater i vilka rotaryklubbar fanns före andra världskriget. Härutöver har även klubbar kunnat bildas i det forna Sovjetunionen, där Rotary aldrig tidigare funnits. De första klubbarna i de nya länderna och staterna tillkom i juni 1989, nämligen i Budapest och Warszawa.

Vid utbredningen av Rotary till dessa nya länder har Rotary Internationals styrelse utsett och auktoriserat några Rotarydistrikt att vara värddistrikt. Sålunda var det svenska distriktet 2390 värddistrikt för Polen, som fr o m 1 juli 1997 bildar eget distrikt. Distrikt 2410 har fått ansvaret för utvecklingen av Rotary i Lettland.

Till Norden kom Rotary på 1920-talet i två etapper. 1921 registrerades Köpenhamn Rk och 1922 Oslo Rk. Det finns en intern diskussion mellan de båda klubbarna i Official Directory. 1926 kom först Stockholm Rk till och senare under året Helsingfors Rk. 1934 bildades Reykjavik Rk. Vår del av världen har under åren utvecklats till den rotarytätaste, om man tar hänsyn till folkmängden. I juli 1997 hade Rotary International 28 736 klubbar som medlemmar. Klubbarna finns i 521 distrikt och 157 länder och 34 geografiska områden, och den samlade siffran för all världens rotarianer var 1 213 748. Det är förvisso en utveckling, som Paul Harris 1905 inte hade kunnat drömma om, även om han var visionär i sitt agerande. Utvecklingen visar organisationens inneboende styrka.

Rotary blev förebilden för andra serviceklubbar; 1915 bildades, också i USA, Kiwanis International, 1917 Lions International, som i dag är störst av alla liknande organisationer, medan Rotary kommer därnäst.